skälvande ditt namn
från mina läppar
eoner från då
nimbus
du är min upplevelse
av himmel här på jorden
darrande för jag mitt finger
framför din mun
tala inte
då bara fötter
bär bäst
under vindars viskning
dimmors slöjor skingras
det stundande svaret
upplyser
meningen seren i åsyn
som sockersnö
smälte jag för dig
vår dans
i virvel
utan sans
i rymd, i himmel och hav
en storm
som lade sig
så småningom
i hägn
med bundna vingar
ser på dig
med blida ögon
från mitt inre
kärleken
varm och
livgivande
såsom
het och
förtärande
ser på dig
älskade
med mitt hjärta
viskar ditt namn
genom känslors labyrinter
kärleken
blommande och
frodig
såsom
krävande och
kvävande
nimbus
tala inte
se!
flyg med mig igen!
när livet drar oss isär
vi hittar till varandra
skimrande jämsides
i vår sårbarhets mitt
©Sunlight
Oj så vackert!!! Saknar ord…
GillaGilla
Tack! Vad glad jag blir! 🙂 Kram!<3
GillaGilla